Ronny Gustafsson

SAAB's långdragna dödskamp

2011-09-10T05:12:00.000-07:00

Victor Muller

Jag minns med glädje min utbildning till bilmekaniker på AMU Center i Motala på totalt 80 veckor varav åtta veckor var allmänna ämnen och resterande 72 bilar, bilar, bilar, 36 veckor skruvande på uppställda motorer och växellådor och det som övrigt tillhör. Och därefter så nära verkligheten man kan komma, alltså riktiga reparationer på inlämnade bilar. Jag minns med vämjelse SAAB:arnas aluminiumtoppar och växellådor. Aluminium i all ära, men det ska skruvas lagom annars håller inte gängorna.

Jag minns de kladdiga drivknutarna och det var inte med någon större glädje man åtog sig att lyfta drivpaketet på en SAAB.

Jag minns att jag och en kompis som hette Arnold och ofta jobbade ihop myntade ett uttryck som vi kallade "milt våld". Ja, milt våld innebar att rulla fram skärbrännaren och hämta stora släggan. Så fort läraren Gunnar hörde orden: Här krävs milt våld, så försvann han som en räv, han ville inte se, han ville inte höra. Stackars Gunnar!

Efter avslutad utbildning fick jag inga jobb, trots att jag sökte ordentligt. Men efter något år så fick jag "äntligen" ett jobb som bilmek. Ja, ni anar säkert att det just blev en auktoriserad SAAB-verkstad. Det är minsann inte första gången Gud Fader skojat med mig. Jobbade i cirka 10 år på samma ställe. Hur många fettkladdiga drivknutar jag arbetat med går inte att räkna. Ironiskt nog blev just "motorlyft" min specialitet, jag fick nästan alla dessa jobb och gjorde dem på mindre än hälften av den anslagna tiden. OK, jag slet som fan, gillar att jobba och med det ackord vi hade där vi fick procentuella intäkter på vad vi "drog in" till företaget så tjänade jag stålar. Med mitt arbete som deltidsbrandman samtidigt dessa tio år så blev det en hyfsad inkomst.

Vid en klassträff insåg jag att många av mina klasskamrater som fullföljde sin utbildning hade mycket "finare" jobb, men jag tjänade samma pengar på mitt dubbelarbetande. Men visst, jag jobbade som en gris. Men jag gillar som sagt att jobba, så det var inte problemet. Det stora problemet var mina nariga händer, mina sorgkantade naglar och ibland efter svetsens strålning solbrända ansikte och hals. Inte ens flottaste sviden, sidenslips, manchettknappar eller slipsnål kunde dölja att jag var "a working class hero"!

Och nu käre Victor Muller är SAAB lite huller om buller, men du cashar utan att skämmas in din lön, dina bonusar och hävdar att du är värd det. I ett klassisk perspektiv är tantiem ett uttryck för en procentuell del av ett företags vinst. Ett företag som går med massiv förlust trots en enorm potential har ingen ledning som förtjänar bonus över huvud taget.

Alla SAAB-arbetare, de som bygger bilarna, de som säljer, servar och reparerar har en yrkesstolthet.

Det är denna yrkesstolthet du i första hand trampar på Victor Muller. Det finns ingen framtidstro, det saknas löneutbetalningar, det rullar inga bilar av linan, underleverantörer får inte betalt, listan kan göras lång.

Men du Victor Muller kan äta gåslever och löjrom och dricka champagne på bekostnad av ett blödande företag. Men dina arbetare får låna av banken, släkt eller vänner eller begära anstånd på hyra, skulder och lån när lönen uteblir!

Fy fan!!!

Vem klistrar små lappar på mina äpplen?

2011-09-09T11:56:00.000-07:00

Den där lille fan på ICA, Willy:s, Netto, Lidl eller var det vara må som är anställd för att klistra små lappar på mina äpplen skulle jag vilja ha ett allvarligt samtal med. För det första så klistrar han inte lappar på alla äpplen utan missar ett och annat ibland. Antingen ska det vara lappar på äpplena eller också inte. Enkel konsekvens!

Men nu det senaste, det verkar som om de tagit fram ett nytt klister som vulkaniserar fast lappen i skalet så den är omöjlig att få bort. Ja, samma sätt som man lagar en cyckelslang, det bränner ihop ytorna. Det går inte längre att ta bort lappen med fingernageln, den måste skäras bort med en del av äpplet.

Är det då ett litet äpple så blir ju bara skaftet kvar! Som sagt, jag vill ha ett snack med den där lille f-n!

Högkostnadsskydden i sjukvården

2011-08-17T00:49:00.000-07:00

De nuvarande högkostnadsgränserna i sjukvården verkar av allt att döma stå inför en omprövning (läs höjning). De nuvarande gränserna är idag: Läkarvård och motsvarande 900 kr/år. Förslag på höjning till 1 100 kr/år. Medicin från 1 800 till 2 200 kr.

Hur ser vi nu på detta? Jo, det är bra med en tillräcklig hög initial kostnad för att hindra ett överutnyttjande av både vård och medicin. Ett bland de stora problemen, främst för äldre, är att de äter för mycket medicin snarare än för lite.

Det finns all anledning för landstingen att se över sina kostnader, men är inte åtgärden att höja högkostnadsskydden alltför enkel? Bland annat överutnyttjas akutmottagningarna, här finns pengar att spara. På många sätt kan effektivisering ske som skär kostnader.

Hur ser vi då på den solidariska fördelningen av kostnaden för sjukdomar? Vi ska ta ansvar för att ta del av att betala samhällets kostnader efter förmåga, alltså betala skatt i proportion till hur mycket vi tjänar. Gäller detta i så fall även landstingsskatten? Eller skall delar av landstingets kostnader tas ut i form av avgifter som inte präglas av ett solidariskt "tänk"?

Alla vi som lider av kroniska sjukdomar och som alltid får betala högkostnadsskyddet upp till taket, oavsett vilken nivå detta ligger på är förlorarna. Vi har inte valt vår sjukdom, vi lider i varierande grad. Som ris på ryggen får vi att det dessutom kostar mera att vara sjuk än frisk. Vi har inskränkningar i vår hälsa och vi har inskränkningar i vår privatekonomi.

Vi har även grupper i vårt samhälle som är svåra att motivera för vård. Det gäller bland annat psykossjukdomar inom den psykiatriska vården, det gäller de med beroendesjukdomar som alkoholism och narkomani. Med en hög kostnad blir motiveringen för vård lägre.

Är det då inte rimligt att de med låga kostnader för sjukdom tar en större andel av kostnaden, istället för de med kroniska sjukdomar?

Det finns även anledning att granska de idiotiska trapporna i högkostnadssystemet. Störst är problemet för dem som inte beviljas delbetalning för kostnaderna för medicin. Det innebär att ingången i en ny högkostnadsperiod blir tuff. Första besöket på Apoteket kan kosta 1 100 - 1 300 kr för inköp av de senaste antidepressiva eller blodtrycksmediciner.

Poängteras bör är att Apoteket AB inte påtar sig något som helst ansvar om en patient är i tvingande behov av en nödvändig medicin utan de hänvisar till hemkommunens Socialförvaltning.

Det finns många alternativa vägar för att finna en lösning på ovanstående. Jag vill inte förorda någon före den andra. Men jag vill och kräver att beslutsfattare sätter sig in i situationen hur det är att vara en pensionär med låg pension och som dessutom har kostnaderna för en sjukdom att bära och utifrån detta fattar ett klokt beslut!

Vilken explosion

2011-08-16T00:04:00.000-07:00

Efter några dagar av fullständig apati exploderade min energi tidigt i morse. Säkerligen alltför tidigt för lyhörda grannar!

Diskade upp i köket, rengjorde kattlådan och sedan det värsta av allt, en djupstädning av sovrummet. Upp med resårmadrasserna och det är IKEA Sultan och de väger väl ungefär ett ton vardera. Dammsuga, dammtorka, våttorka golvet under och inte minst sidorna på resårbottnarna.

Sedan återstod eländet att få tillbaka dessa tunga eländen på plats igen. Sedan på med bäddmadrassen och lakan. Efter det var jag genomsvett och totalt slut och tänkte jag tar resten imorgon. Men någonstans ifrån kom krafterna tillbaka så nu är hela sovrummet skinande rent.

Nu ska jag bara vänta till eftersvettningen bedarrat, sedan blir det rakning och en lång dusch. Oj, oj, VD:n för Witalabostäder läser väl inte detta? För säkerhets skull, jag ska ta en mycket kort dusch, men ni anar nog vad jag menar med det!

Årstidernas inverkan på måendet

2011-08-15T00:25:00.000-07:00

Är du liksom jag en av dem som känner en paralyserande trötthet nu när dagarna blir mörkare? Lugn, du är långt ifrån ensam. Trötthet, olust och oförmåga att ta itu med saker. Det du gladdes åt tidigare blir nu glädjelöst.

För de flesta är det här av övergående natur, men för mig och andra är höstdepressionen ett faktum. Men vad är det som händer? Ja, det är helt enkelt så att vår hjärna inte hinner ställa om sig både höst och vår då ljuset förändras snabbt.

Vår dygnsrytm styrs av solen och det finns ett ämne i hjärnan som kallas melatonin och det brukar lite vanvördigt ibland kallas sömnhormon. När det ljusnar på morgonen ska produktionen av melatonin upphöra. När det är så diffusa gränser mellan natt och dag som till exempel på hösten fungerar detta inte fullt ut. Vi går alltså dagtid med en viss halt av "sömnhormon" i vårt system, därav denna paralyserande trötthet och håglöshet.

Den bästa medicinen mot detta är en tidig morgonpromenad för att riktigt "lapa" i sig det välgörande ljuset och på köpet få välbehövligt motion. Men största problemet med håglösheten blir: Jag orkar inte!

En icke pillerelaterad behandling är ljusterapi. Du kan bli behandlad på en enhet där du vistas i ett vitt rum med speciell belysning och är iklädd vita kläder. Vissa kliniker har efter utvärdering slutat med ljusbehandling medan andra har det kvar. De patienter jag pratat med har upplevt god effekt. Meningarna går (som alltid) lite isär. Men rent intellektuellt så borde det rimligen fungera. Det finns även ljusbehandlingslampor för hemmabruk att köpa, men de kostar en slant!

Ett levande centrum i Vetlanda

2011-08-13T12:01:00.000-07:00

Den produktive populisten Lars-Olof Reinfeldt har framfört ett ett önskemål om gratis parkering i Vetlanda centrum med parkeringsskiva. Parkeringsskiva med begränsad tid för att möjliggöra en cirkulation och omöjliggöra långtidsparkering på gratisparkering i centrum. Måhända är det som talesättet säger att även en blind höna kan finna ett korn, vilket Reinfeldt uppenbarligen gjort.

Mera tyngd kan man finna i Dan Ljungströms inlägg. Dan upplyser om de olika gratisparkeringar som finns i centrala Vetlanda och den låga beläggning som finns på dessa. Dans information öppnar ögonen på många Vetlandabor som får insikt om att gratisparkeringarna är betydligt flera än många vet om.

Dan Ljungström talar också i mera innovativa tankar än parkeringsskive-Reinfeldt om de nya lösningar som tex sms-parkering som finns. Om de näracentrumparkeringar som finns och kommunen eller privata trots allt vill ha betalt för är sms-parkering ett utmärkt förslag, självklart kompletterat med kort- eller kontantbetalning för den som inte har mobil.. Du har en dekal i framrutan, skickar ett sms när du parkerar, ytterligare ett när du avslutar din parkering. Ingen ångest för att din parkering går ut om det är kö på banken, Apoteket eller whatever!

Tankarna på ett levande centrum, mera gågator, uteserveringar är värt en egen insändare. Men att Vetlanda under industrisemestern varit nästan öde bör väcka eftertanke. Var var turisterna?

En liten svartvit terrorist

2011-08-11T15:27:00.000-07:00

Varje morgon vaknar jag av ett högljutt jamande. Förrst ska Ninja (katten) ha mat. Nytt jamande, hon ska gå ut. Väl inne hoppar hon upp i sängen och jamar uppfordrande, det är gosestund.

Dödstrött är detta kanske ingen höjdare, men som stark djurvän överväger det positiva.

Men kommer hon in i sovrummet mitt i natten och jamar är måttet rågat. Hon åker ut och dörren stängs. Men på morgonen är vi sams igen.

Skål ta mig fan!

2011-08-07T03:33:00.000-07:00

Vi läser på Höglandsnytt: "Danskvällarna på Ekbacken i Skirö ställer städse till problem med stök och fylla. Så var det också under lördagskvällen, rapporterar polisen."

Ändå tillåts Skirö AIK att formligen tapetsera delar av både Jönköpings, Kronobergs och Kalmar län med missprydande reklamskyltar för nästa fyllefest.

I huvudet på en sopsorteringsnörd

2011-08-07T03:18:00.000-07:00

Jag tar min sopsortering på stort allvar, för stort enligt många. Men absolut inget skulle bli bättre om även jag resignerade så för mig är det självklart att dra mitt strå till stacken alldeles oavsett hur andra gör.

Den oundvikliga dagen jag tvingas möta Sankte Per så säger jag tryggt till honom: I did it my way!

Jag vet min son, svarar Sankte Per, men vad du gjorde var att försöka stämma i ån istället för bäcken. Istället borde du agerat kraftfullt politiskt för att komma tillrätta med allt onödigt förpackningsmaterial. Tyvärr min son, det blir nedvåningen trots allt!

Jag anade nästan detta, svarar jag med jämnmod, jag ska tänka på det till nästa gång.

Gör det min son, svarar Sankte Per, så ska du se att det går bättre då!